• Anpassa

Åsenfår

asenfar

Åsenfåren utmärks för sin härdighet, sina goda modersegenskaper och att de kan bli mycket tillgivna om man ägnar dem tid. De är små, tackorna väger ca 35-40 kg och baggarna ca 45-55 kg. Tackorna kan lamma året om men för det mesta brunstar de på hösten i oktober-november. Unga tackor får ofta ett lamm första gången och de äldre får ofta tvillingar. Trillingar förkommer i undantagsfall.

Nytta
Får ger kött, mjölk, ull och skinn. Ullen varierar mycket, dels från individ till individ men även på ett och samma djur. Ullen kan vara av blankaste rya till finaste vadmalsull. Den är mycket lättarbetad och passar bra att spinna och tova. Mjölken används till att göra ost. Fårgalla ingår i medicin för gallbesvär. Lanolin, ullfett, används än idag som bas i salva. Under medeltiden gjorde man flöjter av de ihåliga benen.

Historia
Får och getter var mycket viktiga djur under förhistorien. Tillsammans med nötkreatur och svin hör de till de viktigaste djuren sedan stenåldern. I äldre tider tog man vara på fler delar, som huvud och ben. Skinnen bereddes till päls, avhårade skinn och pergament, som användes som dåtidens fönsterrutor. Vid textilindustrins genombrott lärde man sig att ta tillvara ullen på ett annat sätt.

Mytologi
Berättelser om får förekommer i de flesta religioner och traditioner. I den kristna mytologin är lammet en symbol för oskuld, mildhet, frid och tålamod i lidande. Många kristna helgon framställs som beskyddare av får. Baggen användes av shamaner för att driva ut onda krafter.